Hatar det
Jag hatar när man har för mycket tid till att tänka på en massa olika saker. Värsta av allt är att man har kommit in i vissa tankebaner som får en att minnas härliga tider och hur annorlunda man var förut gemfört med nu. Att man inser nu hur elak man har varit och behandlat vissa. Men sånt upptäcker jag alltid försent. Jag har försökt reparerat visa sker flera gånger men det är någonting som har varit i vägen. Jag vet inte vad.
Bara av att jag tänker på vilken tur jag hade egentligen, hur bra jag hade det. Varför kunde jag inte se det då? Varför kunde jag bara inte acceptera allt som det var och inte vilja ha mer? och framför allt varför förändrades jag?
Jag hade allt, men sumpade det flera gånger om.
Så jag säger det till dig. Innan du vill göra dig av med något värdefullt tänk en extra gång om det är värt det? Är det verkligen så du känner? Och att det inte bara är för stunden. För sen när du väl har gjort dig av med det är det inte alltid det kommer tillbaka. Har du haft den turen tidigare ska du inte räkna med att det sker igen.
När jag har tänkt och funderat över allt det här. Levt tillbaka i minnena, lukterna och känslorna så inser jag nu vilken hemsk person jag har varit, hur hemsk jag har behandlat vissa. Erkänner att alla minnen som jag har. Har jag egentligen inte förtjänat, bara haft turen att få ha. Sen att man är så korkad att kasta bort allt ännu en gång då får man verkligen skylla sig själv och förhoppnings vis tänker man till lite extra nästa gång innan man gör något riktigt dumt.
Bara av att jag tänker på vilken tur jag hade egentligen, hur bra jag hade det. Varför kunde jag inte se det då? Varför kunde jag bara inte acceptera allt som det var och inte vilja ha mer? och framför allt varför förändrades jag?
Jag hade allt, men sumpade det flera gånger om.
Så jag säger det till dig. Innan du vill göra dig av med något värdefullt tänk en extra gång om det är värt det? Är det verkligen så du känner? Och att det inte bara är för stunden. För sen när du väl har gjort dig av med det är det inte alltid det kommer tillbaka. Har du haft den turen tidigare ska du inte räkna med att det sker igen.
När jag har tänkt och funderat över allt det här. Levt tillbaka i minnena, lukterna och känslorna så inser jag nu vilken hemsk person jag har varit, hur hemsk jag har behandlat vissa. Erkänner att alla minnen som jag har. Har jag egentligen inte förtjänat, bara haft turen att få ha. Sen att man är så korkad att kasta bort allt ännu en gång då får man verkligen skylla sig själv och förhoppnings vis tänker man till lite extra nästa gång innan man gör något riktigt dumt.
Kommentarer
Trackback
