macb

Första cykelturen på året är den bästa av dem alla! Det går inte att beskriva känslan, mer än att man känner sig fri på något sätt. Var ute och cyklade i ca 1 halv timme idag, lite väl lite kanske men i morgon kommer det att bli en längre tur vill jag lova. Just nu struntar jag i att jag är små förkyld för jag ska helt enkelt cykla! För det är en av de bästa träningarna tycker jag, det är roligt med. Jag är ingen löpare men springer bara för att men att cykla, det kan jag nästan göra hur lång som helst och hur länge som helst. Det är något som jag verkligen ÄLSKAR att göra! Många rensar sina tankar genom att styrketräna, ut och löpa en mil eller två men jag gör det genom att cykla och mina aggressioner får jag ut när jag spelar fotboll.

Gud vad jag saknar fotbollslaget, tränarna och tjejerna! är så himla tråkigt att laget har lagts ned. Fast jag nu skall flytta till Stockholm efter muck hade det i alla fall känts bra av att veta att laget fortfarande fans kvar. Hade ju kunnat vara med på träningar och matcher när man är hemma och hälsar på.

Har inte gjort något vettigt idag alls. Det är skönt det med egentligen. Idag har jag mest bara suttit vid datorn och laddat hem några filmer som: Australia, Confessions of a Shopaholic The boy in the striped pyjamas. Tittade på the boy in the striped pyjamas nyss, gud vad hemsk den var, men bra. Var en bra story. Filmen handlar om en pojke som heter Bruno och har en pappa som är högt uppsatt i Hitlers armé. De flyttar från sitt hus inne i stan ut till landsbygden där Bruno får syn på en "farm" men som egentligen är ett koncentrationsläger en bit ifrån deras hus. Där träffar han en pojke som han blir vän med genom staketet. Bruno lovade att hjälpa sin vän att hitta hans pappa som har försvunnit och gräver ett stort hål in till lägret och byter då om till fångkläder för att hjälpa sin vän att hitta sin pappa. Tyvärr hamnade de i fel barack.
Vill berätta mer men vågar inte ifall du skulle vilja se filmen. Tycker att jag redan har sagt lite för mycket.
Snart får jag även hem Twiligt som jag hoppas är bättre kvalitet än på den som jag redan har. Denna kväll blir bara en massa film har jag bestämt mig för, ska bli så mysigt. ska fråga om Pettson eller någon annan har lust att vilja titta med mig för det är inte så kul att titta själv jämt.

Efter att vi hade varit på slottet och pratat med en av vakterna gick vi runt på stan för att hitta ett bra café. Gick runt i ca 1h innan vi kunde bestämma oss. Vilket slutade med att några av oss gick och tog en öl istället medans resten av oss gick på Wayne´s Coffee och fikade där en stund. Under tiden vi satt och fikade ringde brorsan upp och frågade vart jag höll hus och vi bestämde att jag skulle komma förbi på Centralen där han och hans kompis att och väntade på att deras buss snart skulle gå. Jag och Pettson gick dit för att säga hej och själv klart fick vi en varsin öl som han hade köpt på båten som han hade åkt med. Först frågade han om jag hade en påse som jag kunde lägga en massa öl i men jag får inte ta med alkohol på kasern så jag sa nej så det blev bara en öl var.

Hade förvarnat Pettson att vi inte alls var så lika varandra och det höll hon med om. Hon sa att hon letade efter likheter mellan oss men hittade inga. Vilket inte är ovanligt, för folk som känner oss båda men som inte vet att vi är syskon bli alltid lika förvånad över de när vi berättar att vi är syskon, det är alltid lika roligt.

Det bästa som har hänt på hela dagen idag är när jag fick galoppera för första gången. Gud vilken känsla det var! man bara flöt med hästen i en ända rörelse. Man kände sig fri på något sätt!

Men ändå känns det som om inte denna dag är lyckad. Jag tänker och känner efter för mycket när det gäller vissa saker idag. Som att jag skall börja träna igen! det är något som jag verkligen saknar men ändå något som jag inte kan göra själv. Utan jag vill att den skall vara befälstyrd eller när man tränar privat att man har en tränare som kan lägga upp ett bra träningspass åt en. Jag vet inte varför jag inte känner att jag klarar av det, det är nog för att jag tycker att det är mycket roligare med ett träningspass som leds av någon. För skulle jag göra det själv blir det bara halv dant men inte om träningspasset ät upplagt av någon. Så känner jag det i alla fall. Fast solen har lyst hela dagen och det har varit en helt underbar dag kunde jag i alla fall inte rycka mig i kragen för att komma ut och springa en kort sväng!

Jag vet inte heller om det är för att jag ligger i lumpen?? att jag tycker att när jag väl har slutat ska jag bara ta det lugnt och vila mig och börja träna efter lumpen i stället?? jag vet inte, jag skäms iaf över mig själv som inte har tränat aktivt under de här månaderna som jag har legat inne efter att ha spelat fotboll i 11år.

Du får ursäkta att jag låter gnällig, men jag kände att jag behövde skriva av mig lite om just det idag. För att jag vet att det gör de men var bara tvungen kände jag.

Men nu skall jag i alla fall berätta så mycket jag bara kan om London resan.
Torsdag 090326:
Var först väldigt nervös först när jag skulle åka eftersom det var första gången som jag skulle åka dit och framför allt att jag skulle ta mig själv till Tessan där hon bor på egen hand genom hela stan. Flygresan gick jätte bra tills jag kom fram till flygplatsen där jag fick stå och vänta i minst 30 min på att få min väska. Lyckligtvis så kunde jag ta mig fram till Bolham där Tessan bor. första vi gjorde när vi träffades var att jag gick på McDonalds för att köpa mig något att äta efter att jag bara hade levt på mackor hela dagen. När vi kom hem till familjen som Tessan jobbar för hälsade jag på dom som Tessan jobbar för, för att vara artig. För man skall ju vara de när man kommer dit eftersom engelskmän och kvinnor är de över lag. Tycker jag i alla fall. Vi skulle lägga oss tidigt för att orka kliva upp en rimlig tid på fredagen för att hinna med allt som vi skulle göra men icke blev de så så klart. Vi hade massor att prata om som jag inte tänker dela med mig här.

Fredag 093027:
Klev upp runt vid 9-tiden för att göra oss i ordning för att åka in till den stora staden. Vi åkte först för att titta på Tower Bridge och Tower of London. Gick runt lite och kollade i det området och tog en massa kort. Eftersom jag bara hade med mig två par skor som var foppatofflor och ett par högklackade skor så hade jag självklart de högklackade eftersom de passar bäst till jeans, men jag skulle inte ha gjort det nu. Så min läxa med det var att man inte ska gå i högklackat i mer än 1h på kullerstenar. Gick från Tower Bridge till Big Ben. hade lagom ont i fötterna nå och blåsår på båda fötterna så det första vi gjorde när vi kom till shopping gatan var att jag köpte mig ett par sneakers så att vi kunde fortsätta med vår rundvandring. Innan vi passerade Golden Eye som står på andra sidan av Themsen vid Big Ben var det några underhållare som jobbade som statyer och Musse pigg och Mimmi. Självklart var man ju bara tvungen att ta ett kort med Musse. På Westminsiter Bridge stod det en äldre man som stod och spelade säckpipa som man var tvungen att ta kort på och man var ju med på den med. Men större delen av dagen gick vi mest runt i stan och tittade på sevärdigheter och gick runt i lite affärer. Vi handlade mat senare innan vi åkte hem och självklart blev de tacos! blev utgång på kvällen. Drack några öl och en drink var innan vi åkte hem igen. Blev en lugn utekväll eftersom vi skulle upp tidigt på lördag morgon för att göra annat kul.

Lördag 090328:
Började med att vi åkte in till stan för att gå på Londons Aquarium. Var rätt kul att titta på alla lustiga varelser som bor de stora haven. Var allt från Hajar till sjöstjärnor. Gick sedan till Harrod´s, Londons dyraste galleria. Var sjukt mycket saker att titta på. Ändå orkade man inte gå runt och titta överallt. För vi var så grymt trötta. Innan vi åkte hem gick jag och köpte ett halsband till mig som jag hade varit och tittat på under fredagen som jag ska ha till balen. Dyrt men det var värt pengarna tycker jag. På kvällen orkade vi inte med så mycket mer än att göra i ordning marängswich (tror att de stavas så )

Söndag 090329:
Det är nog den mest händelse rika dagen under min London resa. Jag och Tessan hade bestämt oss för att kliva upp vid senast kl.09.30 men det blev lite senare eftersom båda gillar att dra sig lite extra mycket innan man kliver upp, speciellt när det är lite kallt i rummet. Men vi klev upp till slut och jag kom iväg lagom vid 11-tiden som det var planerat för att jag skulle vara minst 1h innan mitt plan skulle lyfta vilket var kl.13.50. När jag kommer fram till flygplatsen är klockan 12.55 och när jag ska checka in talar kvinnan om för mig som sitter i in checkningen att mitt plan precis lyfte. För då hade jag och Tessan missat helt att man skulle ställa om klockan 1h för sommartid. Så det var bara att boka en ny flygbiljett och för att jag skulle ha kunnat komma hem överhuvudtaget i söndags var jag tvungen att betala för en plats i 1:a klass. Inte för att jag klagar på att sita där men det som svider mest är priset som jag var tvungen att (ursäkta ordvalet) punga ut! hur mycket det är tänker jag inte tala om mer än att det var alldeles för mycket. Hon som jag bokade om biljetten hos var inte alls så trevlig, jag förklarade för henne varför jag hade missat mitt plan men hon bara dumförklarade mig istället. Men nu är jag hemma i alla fall och bilder kommer at komma upp lite senare. hade ingen egen kamera med mig för att den ska brorsan ha med sig när han ska åka med en färja nu i veckan med sina vänner.

Äntligen så är det dagen då jag ska besöka London för första gången. Ska bli hur kul som helst att få se alla sevärdigheter och det bästa av allt är att jag får träffa Tessan igen på hennes "hemma plan "pratade med henne igår och det kommer att bli så att jag får ta mig själv från flygplatsen hela vägen hem till henne, hon gav mig en ny beskrivning som jag skall följa efter.. Åh vad det pirrar i magen!! känner mig nästan lite barnslig nu men jag kan bara inte råför det :D

London here I come!

Känslor är ett dilemma tycker jag. Man tror sig veta vad det är man känner men när man väl kommer till en situation vet man inte vad det är man vill eller vad det är man känner. Meningen "jag vet inte" är en mening som jag känner alltför ofta och använder mig av. Idag råkade jag ut för det igen, och då var det verkligen så. Jag vet inte vad det är jag vill eller känner! det är det värsta jag vet. Att man inte vet, något sådant borde inte finnas, man borde veta vad det är man vill. Vissa saker vet jag vad jag vill men det är inte allför viktiga saker förutom när det blir mer seriösa saker då kommer alltid den här meningen fram ännu en gång. Jag hatar det! Någon som skulle vilja förklara det för mig varför det blir så?

Har varit på stan idag och gjort en massa ärenden som jag var tvungen att göra innan jag åker till London, som att gå på banken för att ta ut och sätta in pengar så att man vet hur mycket man kan röra sig med. Längtar så mycket att få åka dit, först och främst för att träffa Tessan som jag ska hälsa på sen framförallt att se London. Har aldrig varit där tidigare så det ska bli grymt spännande och kul. Tessan har skrytigt så mycket om att det har varit så bra väder där att man kan ha suttit ute i solen och ätit mjukglass i sommar kläder nästan, Bra tyckte jag och hoppades på att det skulle hålla i sig till den här helgen med, men icke då. Fick ett snabbmeddelande av henne när jag var offline att det var bäst att ta med sig ett paraply för att det var en stor sannolikhet att det ska regna :(

Så det är nog lika bra att jag packar i två väskor i alla fall. hade bara tänkt ta med mig stridspackningen för jag var tvungen att ha den med mig hem för jag hade ingen egen civilväska med som jag kunde ha alla mina civila saker i med hem. Eftersom jag ska flytta ut till Kavkas på måndag när jag kommer tillbaka så måste jag packa i det lilla jag har kvar i skåpet. Åker direkt till LG när jag kommer tillbaka på söndag så jag kan inte lämna något hemma hos Perra och Helena heller. Men datorn hade jag tänkt lämna hos dem i alla fall, för då slipper jag konka på den i London sen från LG till Kavkas. utan den hämtar jag i sådana fall någon gång under v. 14.

Hämtade ut mina berlocker till mitt armband, äntligen! säger jag bara. har väntat på dem i nästan en månad nu. Det är en fotboll och en gitarr. så resten av dagen ska jag fortsätta med packningen och kolla så att jag har allt med mig och sen kommer antagligen Johan förbi ikväll. Tror det i alla fall, vet inte riktigt om det blev något riktigt bestämt när vi pratade om det.

Igår träffade jag en av min underbaraste vänner jag har. Vi har inte haft en sådan bra kontakt med varandra under det senaste 1½ året som har gått. Det har berott på många saker, men för det mesta på dennes personliga skäl som jag aldrig fick veta då. Igår träffades vi över en fika och prata ut om det. Hur jag kände mig och hur denne har känt sig under denna tid. Allt som pratade om igår har gjort allt mycket lättare för mig att förstå det mesta men självfallet finns det en viss besvikelse fortfarande men det är något som jag är villig att hjälpa denne med att jobba på. Jag har alltid velat finnas för denna person men känt ett tag nu att jag inte fick, där hade jag fel. Det fick jag klart för mig igår.

En riktigt bra vän man har haft i livet kan man bara inte lägga på hyllan hur som helst, det ska krävas mer än att den andra personen inte vågar prata med en! En riktig vän kvarstår även i de jobbigaste situationerna!

Tänkt hur fort och mycket en människas liv kan förändras på kort tid. Både positivt och negativt, positiva är att man får ordning på sitt liv med jobb, fram tid och sånt, i det hela finns det något negativt som i allt annat tråkigt nog. Det är att man som människa inte alltid lägger märke till saker och ting, till exempel förhållandena till sina vänner och familj.
 I alla fall i min ålder, men problemet är nog inte så ovanligt bland äldre heller. Det värsta av allt detta är att man inte lägger märket till det fören det är försent och att det sedan kan bli jobbigt att försöka bygga upp allt igen.
 Läste nyss en gammal väns blogg om detta, den personen kan jag förstå till viss del. Jag personligen är jätte glad att det går bar och att det har gått så bra för denna person trotts att denne bara är jämn gammal med mig. Det är inte alla som vet vad de vill göra med sina liv medans de går i skolan och efter att man har slutat gymnasiet. Denna person och jag har råkat ut för precis det här trotts att jag har försökt hålla kontakten men känts som om jag inte får någon respons så jag har på sista tiden nästan lagt det på hyllan, inte alls långt ifrån vilket känns tråkigt att det har behövt gått så långt. Nu är det upp till denna person om det ska bli bättre eller om personen fortfarande vill ha kontakt med mig, vill denne de får personen jobba för det. Även om det kanske inte kommer att hända att vi får lika bra vänskap som vi hade tidigare men jag personligen vill inte förlora denna person som vän. Vilket som det har känts de senaste året.
 Kan kännas lite elakt att säga detta, om det är de så säg till men det är så jag känner mig. Om denne person nu känner igen sig får gärna läsa det jag skrev tidigare om vänskap. Jag säger inte det här för att vara elak eller taskig utan för att jag vill få säga det på något sätt och hoppas på att denna person även kan förstå mig och prata med mig om det. ag skrev det här för att du skall förstå att det är aldrig roligt att förlora en riktigt bra vän.

En riktigt bra vän växer inte på träd, utan såna förtjänar man!

Idag har jag hjälpt mamma med att skotta, tro det eller ej men det är hemskt sällan jag gör det. För andra är det en självklarhet att man hjälper sina föräldrar med det, men jag är inte av den sorten. Jag är den som alltid lyckas klara mig undan från såna saker på något vis. Antingen har jag något annat planerat just vid det tillfället att jag ska ut och träffa någon, ska iväg och träna eller så måste jag bara göra en annan sak som jag tycker är viktigare, vilket det kanske inte är alla gånger. Om jag ska vara ärlig så är jag väldigt dålig på att hjälpa till hemma överhuvudtaget, men det är något som jag kan erkänna och inte sticker under stolen med vilket jag står för. För det betyder inte det att jag aldrig hjälper till hemma, jag hjälper oftast bara till med sysslor inomhus som dammsuga, plocka ur diskmaskinen och tvätta. Såna saker hjälper jag oftast bara till med, alla utomhus sysslor överlåter jag till min storebror Jerry.